Jag vill hellre äta ett barn

av Sylviane Donnio och Dorothée de Monfreid
Kom ut första gången 2004 och på svenska 2006. Har hört talas om denna bok och illustrationerna är väldigt charmiga och mycket häftiga bilder. Om att inte vilja äta föräldrarnas mat, bananer i detta fall. Akilles vill hellre äta ett barn och vägrar. Föräldrarna försöker förtvivlat allt möjligt men serverar inga barn. Hungrig går han till floden och där sitter en flicka. Men flickan skrattar åt honom och kittlar honom och slänger honom i sjön. Flickans kommentar: "En pytteliten krokodil! Så söt! Den kan inte ha ätit mycket, så spinkig som den är!"… Förnedrad och jättehungrig springer han hem och skriker: "Pappa! Mamma! Hit med bananerna, fort! Jag måste växa och bli stor!"
Och på sista sidan sitter Akilles ovanpå ett berg av bananskal och säger:

"Så jag kan äta ett barn!"

Snacka om hur det känns att vara barn och vilja bli vuxen:-)

Sprätten satt på toaletten

av Annika Elmqvist
Klassiker som kom ut första gången 1970 och nu i nytryck 2012. Ett mijöperspektiv som är väldigt relevant även idag. Finns fler böcker av Elmqvist.

Petit, monstret

av Isol

Bilderbok på svenska av årets ALMA pristagare. Illustrationerna är inte likt någonting annat. Isol har en helt egen stil som med små medel förmedlar stora känslor. De är på samma gång väldigt livfulla, uttrycksfulla, och humoristiska. Har man en gång läst några böcker av Isol, så glömmer man dem aldrig. Jag gillar verkligen dessa fartfyllda bilder av Isol och det är en författarinna jag tänker hålla koll på i framtiden.

Petit, monstret är en liten fyrkantig bilderbok (210x210 mm) med en mening per sida. Petit förstår inte hur han kan vara dum samtidigt som snäll:

Petit är snäll / mot sina leksaker. / Är han dum som inte vill låna ut dem? // Varför är det så att ju mer Petit försöker / desto värre blir de? / – Är jag ett slags underligt monster? undrar Petit. / Hur som helst, så spelar det ingen roll för hans hund Tadeo.

Petit säger till sin mamma: / – Jag kanske är en sorts snäll-dum pojke. / Det finns ingen annan förklaring! / – Jaha, jag förstår… säger hans mamma.

Mamma är snäll som förstår / men dum när hon inte ger mig någon efterrätt. / Det kanske är något som ligger i släkten? (slut)

Bilderna förstärker texten och man blir glad av berättelsen samtidigt som man förstår att Petit är väldigt fundersam och bekymrad över det här att både vara snäll och dum samtidigt.

Isol är författare, illustratör, sångare och kompositör. Bor i Buenos Aires i Argentina och är född 1972. Hon har tagit emot många prestigefulla priser runt om i världen och är en hyllad bilderbokskonstnär.