Busa bloggen

Jag hittade denna blogg när jag skulle kolla upp ett nummer av "Vi Läser" som handlade om våra nuförtiden allt för snälla barnböcker. Då fanns länken till denna blogg som verkar intressant för bibliotekarier. Något att hålla ögonen på och följa. Länk till Busa bloggen

Om läsning...

Birgit Munkhammar verkar vara en intressant person, så jag goggla på hennes namn och i träffarna hittade jag en länk från ett virtuellt gymnasiebibliotek, www.gugglan.se med orden om_lasning och det måste jag ju bara kolla.

Det visade sig att på websidorna om_lasning och om_lasning2, finns en väldig massa litteratur som behandlar vårt ämne om varför vi bör läsa. Väldigt relevant litteraturlista och under varje bok finns en liten sammanfattning. En del har jag redan lånat, men där är några titlar som jag inte tänkt på innan. Man kan ju undra vad vi skulle kunna kalla denna metalitteratur om läsningens väsen för? En del är ju författade av storheter som exempelvis Marcel Proust.

En piga läser

Skulle lämna tillbaka böcker jag lånat om läsning och bläddrade då igenom En piga läser av Birgit Munkhammar, litteraturkritiker på DN. Hennes förord är värd att läsa och handlar om titeln på boken som är hämtad från ett citat från E M Ciorans, exilrumän som skriver på franska, afrorismsamlinlg: "Jag tycker om att läsa så som en piga läser: identifiera mig med författaren och med boken". Birgit Munkhammar skriver: "Denna läsart, som för honom uppenbarligen kändes exotisk, faller sig för mig ganska naturlig. Från första stund har jag läst som en piga, och på bio brukar jag gråta en skvätt om det är sorgligt." Att läsa som en piga låter faktiskt ganska nedvärderande, men Munkhammar menar att detta sätt att läsa inte är det enda hon använder MEN: "Att lämna detta första och ursprungliga sätt att läsa alltför långt bakom sig i sin iver att inte låta sig imponeras och att till varje pris vilja vara klyftig, genomskådande och analytisk i förhållande till det man läser är, tror jag, något man som kritiker bör akta sig för" (s. 7). Ja, att läsa som en piga betyder inte att vara en okritisk lättlurad person, tolkar jag titeln på Munkhammars bok. En rolig kritisk artikel om författaren John Grisham, som Munkhammar inte är vidare imponera av, finns på s. 77-81. Jag ska faktiskt ta och låna om läsa den nån gång.

Michel Foucault

menade att vi inte alls var fritt tänkande individer utan vi var styrda av vår kultur, normer och uppväxt. (om jag nu kommer ihåg och tolkar saker och ting rätt). Någon annanstans har jag läst att vi människor inte påverkades nämnvärt av vad vi läser, för vi vill gärna behålla våra föreställningar av saker och ting vi tycker om eller värderar högt. När vi läser om kritik över ett ämne eller något som intresserar oss, så undviker vi gärna det för att inte förstöra den bild av fenomenet som vi har. Jag kan känna igen mig i det. Vad vi ska göra är ju att ta till oss av kritiken och jämföra det med allt bra som är skrivet om ens intresse och väga för- och nackdelar. Vi glömmer gärna att det mesta är skapat av oss människor och vi är ju inte perfekta, tack och lov, så lite kritik måste vi kunna tåla. Tänk bara en sån sak, om någon kom på att läsning var värdelös sysselsättning? Hmm det vill vi rakt inte höra talas om eller...

Babel nr 2: om läsningens goda och dåliga sidor

Babel nr 2 handlade också om vårt uppsatsämne: Blir man en bättre människa av att läsa böcker? Det diskuterades lite fram och tillbaka. Men nej det blir vi inte, blev tillslut svaret. Jag ska faktiskt se avsnittet en gång till och försöka sammanfatta det här.

Att en av historiens farligaste personer, Hitler, var en boksamlare vet väl de flesta vid det här laget. Bokbrännaren var en bokläsare. Han hade visst en förkärlek till Karl Mays ungdomsböcker och slukade dessa även i vuxen ålder. Ibland citerade han författaren i sina krigsstrategier. Allt detta framkommer i en bok som snart kommer ut på svenska med titeln Böckerna som formade Hitler av Timothy Ryback. Enligt Ryback är en av de mest skadligaste och farligaste böckerna som kom ut på 1900-talet skriven av amerikanen Madigon Gants, vet inte om jag stavat rätt. Den utkom 1916 och jag har glömt titeln, men denna bok ingick i Hitlers bibliotek och det är här hans rasteorier kan ha grundlagts. Ett citat från intervjun med Ryback:

"I vår syn på vad som gör människan till människa ingår att bildning och läsning – förädlar människonaturen – därför läser vi litteratur och historia. Hitler gick igenom den processen. Men resultatet blev helt annorlunda. I början av min bok citerar jag Alexander Pope: "En liten smula lärdom är en fara". I Hitlers fall stämmer det precis."

Postkoloniala studier

Förordet till "Postkoloniala studier nr 7" i Skriftserien Kairos är så intressant och tankeväckande. Det är inte första gången jag läser texten som är skriven av Mikaela Lundahl, men jag blir lika tagen varje gång. Ett litet smakprov från sid 12:

"Det finns här likheter med den problematik kvinnor stött på när de försökt att bli "kostnärer". Förr kallades de "konstnärinnor", nu oftare "kvinnliga konstnärer". Man är alltså redan från början marginaliserad och etiketterad. Man förvägras att ta rollen som konstnär i besittning på egna villkor, en specifik plats har redan tilldelats en: brun konstnär, kvinnlig konstnär, etnisk konstnär. Epitetet "konstnär", utan vidare bestämningar, tycks hittills vara tillgängligt enbart för vita, västerländska män."

sid 23
"Hur bidrar vi själva till att vidareföra och nära stereotypa bilder av människor vi inte känner, hur bidrar vi till att homogenisera det främmande och vilka ideologiska, materiella och inte minst själslugnande vinster gör vi, "vi" vanliga hederliga människor, genom att medvetet eller omedvetet representera och framställa andra på ett visst sätt? Och det är inte alls enbart med avsikten att vara nedsättande. Tvärtom kan de allra godaste av intentioner ändå visa sig vara fulla av rasistiskt stoff och aktivera register av rasism och stereotyper."

Det är bara lite axplock, men det är så himla bra. Jag som tror mig vara relativt fördomsfri får mig en släng av sleven. Det är faktiskt riktigt kusligt och samtidigt spännande. Vi är inte så goda som vi tror. Varför detta känns så aktuellt är ju det stundande valet i höst och samtidigt går det en artikelserie om Världens lyckligaste folk: en bok om Danmark i hd just nu. I går såg jag på svtplay litteraturprogrammet Babel avsnitt två, där det bl.a. berättades om en bok som kommit ut av Petina Gappah. Gappah bor i Schweiz och skriver om sina hemtrakter i Zimbabwe. Arbetar som jurist i vanliga fall och blev väldigt medveten om situationen och synen på Zimbabwe när hon bosatte sig utomlands. För att rättvist skildra landet, varken glorifierat eller nattsvart, och samtidigt ventilera sönderfallet började Gappah skriva sin novellsamling Sorgesång för Easterly som har blivit rosad av kritikerna i världen. I intervjun visade Gappah hur bokens omslag skilde sig åt mellan olika utgivningsländer och det utmynnade i en replik från henne "Vi tillhör alla något större än platsen vi kommer ifrån".

Tankar kring läsning

Det finns många böcker som handlar om tankar kring läsning och litteratur. En svensk klassiker som ofta citeras i olika sammanhang är Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz. Första och andra stycket ur boken:

"Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett säderskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund."

"De människor vi möter i böcker liknar de levande. De talar som vi, andas som vi, gråter och skrattar som vi. Men sträcker vi ut armarna för att omfamna dem griper vi i tomma luften."

Vill vi imponera...

...när vi ljuger om böcker vi inte läst!
BBC news publicerade en artikel 11 december 2008 med rubriken Many lie over books 'to impress'. Utav 1500 respondenter kunde mer än hälften av alla män tänka sig att ljuga och en tredjedel av kvinnorna. Männen blev mest imponerad om kvinnor läste nyhetswebsidor, Shakespeare och sångtexter. Kvinnorna tyckte män skulle ha läst Nelson Mandelas biografi och Shakespeare. Jaha ja, detta var en brittisk undersökning, kan vi överföra den till svenska förhållanden???

Yarden

När jag letade efter bokrecensioner så hittade jag följande klipp om Kristian Lundbergs bok Yarden. Lundberg har jag läst artiklar av i HD. Jag blev helt tagen. Lundberg fick Ivar LO Johanssons pris häromveckan. När uppsatsen är färdig ska jag läsa Yarden!

Lästrauma diskuteras i Svt

Jessica Gedin sitter och diskuterar den brittiska undersökningen som kom våren 2009 som handlar om att vi ljuger om vad vi läser. Mycket intressant! Den sändes tis 2 februari 2010.



SvD skriver om den brittiska undersökningen här.

BBC skriver här om undersökningen.

Varför ska vi läsa?

Ja, det kan man undra! Nästan alla böcker jag har om just läsning som exempelvis historia, teorier, fyndiga tankar kring fenomentet m.m. har en kvinna som läser på omslaget. Det är kvinnorna som läser och varför ska de göra det? Det hjälper inte dem att få bättre jobb! Varför är politikerna då så bekymrade för att vi inte läser i så stor utsträckning längre?

Jag har funderat ut varför fler män bör läsa. Om man ser på problemet från denna synvinkel, så tror jag kvinnor har alltid varit förtryckta mer eller mindre och de behöver därför avreagera sig i böckernas värld. De kan läsa vilka böcker som helst, för de har lättare att leva sig in i utsatta personers öden och det spelar ingen roll vilken världsdel eller kön det är på huvudpersonen. Män kan oftast, har det påpekats, inte läsa boken om huvudkaraktären är kvinna eller homo mm. Därför skriver de flesta författare böcker där en man/pojke alt. androgyn flicka har huvudrollen för då kan de nå de flesta målgrupper! Alltså, den manliga sfären har svårigheter med att känna för en karaktär som inte är som de själva, de har svårare att känna sympati och empati för någon annan än sig själv. Hur mycket misshandlade kvinnor finns det inte jämfört med män och hur många mord begås av kvinnor? Det är orimliga proportioner och ofta får männen inga straff. 95 % av alla mord på kvinnor är mördaren en nära släkting. Jag har en teori om att de män som läser, och det behöver inte vara en roman utan det kan vara teknikmagasinet, begår lindrigare brott än de som aldrig läser. Alltså grova brottslingar = icke läsande man, mindre grova brott = läser mer

Läsningen är inte helt lätt...

att förstå sig på och kanske är det inte meningen att vi ska göra det heller. Men ta bara en sådan sak hur laddat det är vilka boktitlar man läst och inte läst. Genom åren förstår vi tillslut att vissa titlar ger mer status än andra när vi talar om böcker och läsning. Varför är det så? Varför är det finare att ha läst Röda rummet än Liza Marklunds senaste utgåva? Och en annan sak, vågar jag stå för min läsning? Jag nämner ofta varken det ena eller andra. Jag hade själv fördomar mot Röda rummet som jag skulle läsa ett utdrag ur i skolan och det lilla jag läste väckte ingen mersmak. Men i ett senare skede så läste jag faktiskt boken och mycket tack vare att min morbror tyckte den var så humoristisk. Jag var tvungen att se vad sjutton han tyckte var så roligt och faktum var att jag tyckte den var riktigt underhållande, på ett ironiskt sätt. Det beror på vem jag pratar med om jag säger att jag gillar Röda rummet. Titeln kan både skrämma och väcka avsky på något konstigt sätt. En person som inte gillar att läsa nämner jag definitivt inte den. Då på något sätt kan tror personen att jag vill glänsa eller visa min lässtatus. Det måste vara i rätt sammanhang man nämner vissa boktitlar eller inte. Och att utelämna titlar i boksamtal är kanske samma sak som att man skäms? Nja, jag vill nog inte ha det till de. Tror istället att läsningen, för en del, är förknippad med hatar att läsa, elitläsning, skoltvång, plugghästar, läst flest titlar, lästävling etc... För personer med läsmani förknippas istället läsningen med vilken typ av läsning man kör om det är underhållningsvariant typ chicklit, deckare etc. eller om det är klassikerna, kultursidornas recensioner mm. När jag är inne på bokhoras blogg, kan jag bli både glad och frustrerad. Läsglädjen som de här tjejerna förmedlar är det inget fel på och det är precis detta som fångat mig i mitt bokintresse. Att slukas med, att leva sig in i berättelen och ofta blir man så himla glad att man gärna vill att alla ska läsa samma bok som en själv så man har någon att diskutera med. Men jag kan också bli beklämd för ibland förmedlas en annan bild av läsningen som känns stressat och som en tävlan om vem som läst flest böcker, har flest titlar, har hittat en ny författare som kommer bli så STOR nu...

Varför läser vi? Ja, inte för att slå andra i huvudet med det i alla fall. Jag tror vi läser i perioder när vi behöver det och det tror jag gäller alla människor även de som säger sig inte gilla böcker... Och då läser man för läsningens egen skull. För att det är mysigt, vill slappna av, drömma, lämna min egna trista värld för en stund. Nästan samma sak som när man ser en bra fotbollsmatch eller en film... Vi läser kanske för att få frid i sinnet...