lördag 27 mars 2010
Michel Foucault
menade att vi inte alls var fritt tänkande individer utan vi var styrda av vår kultur, normer och uppväxt. (om jag nu kommer ihåg och tolkar saker och ting rätt). Någon annanstans har jag läst att vi människor inte påverkades nämnvärt av vad vi läser, för vi vill gärna behålla våra föreställningar av saker och ting vi tycker om eller värderar högt. När vi läser om kritik över ett ämne eller något som intresserar oss, så undviker vi gärna det för att inte förstöra den bild av fenomenet som vi har. Jag kan känna igen mig i det. Vad vi ska göra är ju att ta till oss av kritiken och jämföra det med allt bra som är skrivet om ens intresse och väga för- och nackdelar. Vi glömmer gärna att det mesta är skapat av oss människor och vi är ju inte perfekta, tack och lov, så lite kritik måste vi kunna tåla. Tänk bara en sån sak, om någon kom på att läsning var värdelös sysselsättning? Hmm det vill vi rakt inte höra talas om eller...
tisdag 23 mars 2010
Babel nr 2: om läsningens goda och dåliga sidor
Babel nr 2 handlade också om vårt uppsatsämne: Blir man en bättre människa av att läsa böcker? Det diskuterades lite fram och tillbaka. Men nej det blir vi inte, blev tillslut svaret. Jag ska faktiskt se avsnittet en gång till och försöka sammanfatta det här.
Att en av historiens farligaste personer, Hitler, var en boksamlare vet väl de flesta vid det här laget. Bokbrännaren var en bokläsare. Han hade visst en förkärlek till Karl Mays ungdomsböcker och slukade dessa även i vuxen ålder. Ibland citerade han författaren i sina krigsstrategier. Allt detta framkommer i en bok som snart kommer ut på svenska med titeln Böckerna som formade Hitler av Timothy Ryback. Enligt Ryback är en av de mest skadligaste och farligaste böckerna som kom ut på 1900-talet skriven av amerikanen Madigon Gants, vet inte om jag stavat rätt. Den utkom 1916 och jag har glömt titeln, men denna bok ingick i Hitlers bibliotek och det är här hans rasteorier kan ha grundlagts. Ett citat från intervjun med Ryback:
"I vår syn på vad som gör människan till människa ingår att bildning och läsning – förädlar människonaturen – därför läser vi litteratur och historia. Hitler gick igenom den processen. Men resultatet blev helt annorlunda. I början av min bok citerar jag Alexander Pope: "En liten smula lärdom är en fara". I Hitlers fall stämmer det precis."
Att en av historiens farligaste personer, Hitler, var en boksamlare vet väl de flesta vid det här laget. Bokbrännaren var en bokläsare. Han hade visst en förkärlek till Karl Mays ungdomsböcker och slukade dessa även i vuxen ålder. Ibland citerade han författaren i sina krigsstrategier. Allt detta framkommer i en bok som snart kommer ut på svenska med titeln Böckerna som formade Hitler av Timothy Ryback. Enligt Ryback är en av de mest skadligaste och farligaste böckerna som kom ut på 1900-talet skriven av amerikanen Madigon Gants, vet inte om jag stavat rätt. Den utkom 1916 och jag har glömt titeln, men denna bok ingick i Hitlers bibliotek och det är här hans rasteorier kan ha grundlagts. Ett citat från intervjun med Ryback:
"I vår syn på vad som gör människan till människa ingår att bildning och läsning – förädlar människonaturen – därför läser vi litteratur och historia. Hitler gick igenom den processen. Men resultatet blev helt annorlunda. I början av min bok citerar jag Alexander Pope: "En liten smula lärdom är en fara". I Hitlers fall stämmer det precis."
Postkoloniala studier
Förordet till "Postkoloniala studier nr 7" i Skriftserien Kairos är så intressant och tankeväckande. Det är inte första gången jag läser texten som är skriven av Mikaela Lundahl, men jag blir lika tagen varje gång. Ett litet smakprov från sid 12:
"Det finns här likheter med den problematik kvinnor stött på när de försökt att bli "kostnärer". Förr kallades de "konstnärinnor", nu oftare "kvinnliga konstnärer". Man är alltså redan från början marginaliserad och etiketterad. Man förvägras att ta rollen som konstnär i besittning på egna villkor, en specifik plats har redan tilldelats en: brun konstnär, kvinnlig konstnär, etnisk konstnär. Epitetet "konstnär", utan vidare bestämningar, tycks hittills vara tillgängligt enbart för vita, västerländska män."
sid 23
"Hur bidrar vi själva till att vidareföra och nära stereotypa bilder av människor vi inte känner, hur bidrar vi till att homogenisera det främmande och vilka ideologiska, materiella och inte minst själslugnande vinster gör vi, "vi" vanliga hederliga människor, genom att medvetet eller omedvetet representera och framställa andra på ett visst sätt? Och det är inte alls enbart med avsikten att vara nedsättande. Tvärtom kan de allra godaste av intentioner ändå visa sig vara fulla av rasistiskt stoff och aktivera register av rasism och stereotyper."
Det är bara lite axplock, men det är så himla bra. Jag som tror mig vara relativt fördomsfri får mig en släng av sleven. Det är faktiskt riktigt kusligt och samtidigt spännande. Vi är inte så goda som vi tror. Varför detta känns så aktuellt är ju det stundande valet i höst och samtidigt går det en artikelserie om Världens lyckligaste folk: en bok om Danmark i hd just nu. I går såg jag på svtplay litteraturprogrammet Babel avsnitt två, där det bl.a. berättades om en bok som kommit ut av Petina Gappah. Gappah bor i Schweiz och skriver om sina hemtrakter i Zimbabwe. Arbetar som jurist i vanliga fall och blev väldigt medveten om situationen och synen på Zimbabwe när hon bosatte sig utomlands. För att rättvist skildra landet, varken glorifierat eller nattsvart, och samtidigt ventilera sönderfallet började Gappah skriva sin novellsamling Sorgesång för Easterly som har blivit rosad av kritikerna i världen. I intervjun visade Gappah hur bokens omslag skilde sig åt mellan olika utgivningsländer och det utmynnade i en replik från henne "Vi tillhör alla något större än platsen vi kommer ifrån".
"Det finns här likheter med den problematik kvinnor stött på när de försökt att bli "kostnärer". Förr kallades de "konstnärinnor", nu oftare "kvinnliga konstnärer". Man är alltså redan från början marginaliserad och etiketterad. Man förvägras att ta rollen som konstnär i besittning på egna villkor, en specifik plats har redan tilldelats en: brun konstnär, kvinnlig konstnär, etnisk konstnär. Epitetet "konstnär", utan vidare bestämningar, tycks hittills vara tillgängligt enbart för vita, västerländska män."
sid 23
"Hur bidrar vi själva till att vidareföra och nära stereotypa bilder av människor vi inte känner, hur bidrar vi till att homogenisera det främmande och vilka ideologiska, materiella och inte minst själslugnande vinster gör vi, "vi" vanliga hederliga människor, genom att medvetet eller omedvetet representera och framställa andra på ett visst sätt? Och det är inte alls enbart med avsikten att vara nedsättande. Tvärtom kan de allra godaste av intentioner ändå visa sig vara fulla av rasistiskt stoff och aktivera register av rasism och stereotyper."
Det är bara lite axplock, men det är så himla bra. Jag som tror mig vara relativt fördomsfri får mig en släng av sleven. Det är faktiskt riktigt kusligt och samtidigt spännande. Vi är inte så goda som vi tror. Varför detta känns så aktuellt är ju det stundande valet i höst och samtidigt går det en artikelserie om Världens lyckligaste folk: en bok om Danmark i hd just nu. I går såg jag på svtplay litteraturprogrammet Babel avsnitt två, där det bl.a. berättades om en bok som kommit ut av Petina Gappah. Gappah bor i Schweiz och skriver om sina hemtrakter i Zimbabwe. Arbetar som jurist i vanliga fall och blev väldigt medveten om situationen och synen på Zimbabwe när hon bosatte sig utomlands. För att rättvist skildra landet, varken glorifierat eller nattsvart, och samtidigt ventilera sönderfallet började Gappah skriva sin novellsamling Sorgesång för Easterly som har blivit rosad av kritikerna i världen. I intervjun visade Gappah hur bokens omslag skilde sig åt mellan olika utgivningsländer och det utmynnade i en replik från henne "Vi tillhör alla något större än platsen vi kommer ifrån".
onsdag 17 mars 2010
Tankar kring läsning
Det finns många böcker som handlar om tankar kring läsning och litteratur. En svensk klassiker som ofta citeras i olika sammanhang är Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz. Första och andra stycket ur boken:
"Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett säderskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund."
"De människor vi möter i böcker liknar de levande. De talar som vi, andas som vi, gråter och skrattar som vi. Men sträcker vi ut armarna för att omfamna dem griper vi i tomma luften."
"Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett säderskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund."
"De människor vi möter i böcker liknar de levande. De talar som vi, andas som vi, gråter och skrattar som vi. Men sträcker vi ut armarna för att omfamna dem griper vi i tomma luften."
fredag 5 mars 2010
Vill vi imponera...
...när vi ljuger om böcker vi inte läst!
BBC news publicerade en artikel 11 december 2008 med rubriken Many lie over books 'to impress'. Utav 1500 respondenter kunde mer än hälften av alla män tänka sig att ljuga och en tredjedel av kvinnorna. Männen blev mest imponerad om kvinnor läste nyhetswebsidor, Shakespeare och sångtexter. Kvinnorna tyckte män skulle ha läst Nelson Mandelas biografi och Shakespeare. Jaha ja, detta var en brittisk undersökning, kan vi överföra den till svenska förhållanden???
BBC news publicerade en artikel 11 december 2008 med rubriken Many lie over books 'to impress'. Utav 1500 respondenter kunde mer än hälften av alla män tänka sig att ljuga och en tredjedel av kvinnorna. Männen blev mest imponerad om kvinnor läste nyhetswebsidor, Shakespeare och sångtexter. Kvinnorna tyckte män skulle ha läst Nelson Mandelas biografi och Shakespeare. Jaha ja, detta var en brittisk undersökning, kan vi överföra den till svenska förhållanden???
Yarden
När jag letade efter bokrecensioner så hittade jag följande klipp om Kristian Lundbergs bok Yarden. Lundberg har jag läst artiklar av i HD. Jag blev helt tagen. Lundberg fick Ivar LO Johanssons pris häromveckan. När uppsatsen är färdig ska jag läsa Yarden!
Lästrauma diskuteras i Svt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)