Varför ska vi läsa?

Ja, det kan man undra! Nästan alla böcker jag har om just läsning som exempelvis historia, teorier, fyndiga tankar kring fenomentet m.m. har en kvinna som läser på omslaget. Det är kvinnorna som läser och varför ska de göra det? Det hjälper inte dem att få bättre jobb! Varför är politikerna då så bekymrade för att vi inte läser i så stor utsträckning längre?

Jag har funderat ut varför fler män bör läsa. Om man ser på problemet från denna synvinkel, så tror jag kvinnor har alltid varit förtryckta mer eller mindre och de behöver därför avreagera sig i böckernas värld. De kan läsa vilka böcker som helst, för de har lättare att leva sig in i utsatta personers öden och det spelar ingen roll vilken världsdel eller kön det är på huvudpersonen. Män kan oftast, har det påpekats, inte läsa boken om huvudkaraktären är kvinna eller homo mm. Därför skriver de flesta författare böcker där en man/pojke alt. androgyn flicka har huvudrollen för då kan de nå de flesta målgrupper! Alltså, den manliga sfären har svårigheter med att känna för en karaktär som inte är som de själva, de har svårare att känna sympati och empati för någon annan än sig själv. Hur mycket misshandlade kvinnor finns det inte jämfört med män och hur många mord begås av kvinnor? Det är orimliga proportioner och ofta får männen inga straff. 95 % av alla mord på kvinnor är mördaren en nära släkting. Jag har en teori om att de män som läser, och det behöver inte vara en roman utan det kan vara teknikmagasinet, begår lindrigare brott än de som aldrig läser. Alltså grova brottslingar = icke läsande man, mindre grova brott = läser mer

Läsningen är inte helt lätt...

att förstå sig på och kanske är det inte meningen att vi ska göra det heller. Men ta bara en sådan sak hur laddat det är vilka boktitlar man läst och inte läst. Genom åren förstår vi tillslut att vissa titlar ger mer status än andra när vi talar om böcker och läsning. Varför är det så? Varför är det finare att ha läst Röda rummet än Liza Marklunds senaste utgåva? Och en annan sak, vågar jag stå för min läsning? Jag nämner ofta varken det ena eller andra. Jag hade själv fördomar mot Röda rummet som jag skulle läsa ett utdrag ur i skolan och det lilla jag läste väckte ingen mersmak. Men i ett senare skede så läste jag faktiskt boken och mycket tack vare att min morbror tyckte den var så humoristisk. Jag var tvungen att se vad sjutton han tyckte var så roligt och faktum var att jag tyckte den var riktigt underhållande, på ett ironiskt sätt. Det beror på vem jag pratar med om jag säger att jag gillar Röda rummet. Titeln kan både skrämma och väcka avsky på något konstigt sätt. En person som inte gillar att läsa nämner jag definitivt inte den. Då på något sätt kan tror personen att jag vill glänsa eller visa min lässtatus. Det måste vara i rätt sammanhang man nämner vissa boktitlar eller inte. Och att utelämna titlar i boksamtal är kanske samma sak som att man skäms? Nja, jag vill nog inte ha det till de. Tror istället att läsningen, för en del, är förknippad med hatar att läsa, elitläsning, skoltvång, plugghästar, läst flest titlar, lästävling etc... För personer med läsmani förknippas istället läsningen med vilken typ av läsning man kör om det är underhållningsvariant typ chicklit, deckare etc. eller om det är klassikerna, kultursidornas recensioner mm. När jag är inne på bokhoras blogg, kan jag bli både glad och frustrerad. Läsglädjen som de här tjejerna förmedlar är det inget fel på och det är precis detta som fångat mig i mitt bokintresse. Att slukas med, att leva sig in i berättelen och ofta blir man så himla glad att man gärna vill att alla ska läsa samma bok som en själv så man har någon att diskutera med. Men jag kan också bli beklämd för ibland förmedlas en annan bild av läsningen som känns stressat och som en tävlan om vem som läst flest böcker, har flest titlar, har hittat en ny författare som kommer bli så STOR nu...

Varför läser vi? Ja, inte för att slå andra i huvudet med det i alla fall. Jag tror vi läser i perioder när vi behöver det och det tror jag gäller alla människor även de som säger sig inte gilla böcker... Och då läser man för läsningens egen skull. För att det är mysigt, vill slappna av, drömma, lämna min egna trista värld för en stund. Nästan samma sak som när man ser en bra fotbollsmatch eller en film... Vi läser kanske för att få frid i sinnet...