Jan Lööfs fantastiska illustrationer

Börjar oftast i hemmets lugna vrå och sedan förflyttas man in i sagovärlden genom att ex. leksakerna börjar prata med Pelle. Avslutas med att Pelle återvänder. I dessa fem böcker så avslutas inte historien på pärmens insida.
Pelle hjälper en riddare (2004)
Pelle träffar en lokförare (2004)
Pelle i djungeln (2005)
Pelle och Farbror Ottos uppfinning (2006)
Pelle och Frasse (2009)

Berättelsen avslutas på pärmens insida:
Pelle på planetfärd (2010)

Sifferboken (2001)

Vem matar djuren? (2008) Tomten berättar (1995)

Örnis bilar (1994) samarbete med Carl Johan De Geer

Sagan om det röda äpplet (1974)

Morfar är sjörövare (1966)

Parallellberättelse i illustrationerna:
Sagan om det röda äpplet (1974)
Sifferboken (2001)

Enbart djur i berättelsen:
ABCboken (1999)
Apa, Bockarna Bruse, Cirkus, Doktor, Elefant, Flygplan, Glass, Husbåt, Isbjörn, Järnaffär, Kamel, Lastbil, Motorcykel, Noshörning, Orkester, Polis, Q Queen Elizabeth Quasimodo, Riddare, Slott, Troll,  Uppfinnare, Vikingar, Xylofon, Ylletröja, Zebra, Ånglok, Äventyr, Ödla
I ABCboken finns flera pageturner. Riddaren träffar på R på en drake som den rider efter och på S-sidan ser man riddaren dra hem en död drake till slottet. Sidan P kan man se en pingvin som ficktjuv och på nästa sida sitter han hos polisen. Uppslagen har ofta en berättelse som påbörjas på vänstersidan och ofta avslutas på högersidan. Men ibland fortsätter den till nästa uppslag som i riddarens fall. Exempelvis så handlar en cirkusdirektör (se cirkus) en en slägga i järnaffären och på bokstaven K ser vi samme direktör slå i en påle där kamelen binds fast. På cirkus ser vi en artist på enhjuling som faller och på nästa uppslag (doktor) så plåstras denne om hos doktorn. Här finns mycket att titta på som man inte uppfattar i en hastig bläddring. I valet av ord i bokstavsordning kan man också se Lööfs förtjusning i djur, maskiner av olika slag och sagor.

Lööf har ofta vacka insidor på pärmarna och som jag tidigare nämnde så fortsätter vissa berättelser enda till pärmens insida. I bland kan Lööf berätta något (ex. Pelle på planetfärd) ex. att han inte själv hittat på titeln. Ibland är det bara dekorationer och de kan vara samma på fram- och bakinsidan. Och de kan vara olika. Vad jag har sett förekommer aldrig pärmens insideillustrationer någonstans i berättelsen. Det är alltså inte fråga om en kopia från berättelsen. Inte vad jag har kunnat se i alla fall. Alla  bilder är väldigt stilistiska och tydliga och färgglada. I Pelle och Frasse förekommer svartvita bilder, vilket blir väldigt påfallande eftersom Lööf har så färgstarka bilder. Det är så jag kommer ihåg 70-talet med vår tv-hemma som var svart/vit och grannens där jag ibland kolla som var i färg.

Ubåt

av Bart Van Nuffelen och Bert Dombrecht
Härliga bilder. Anton vill till horisonten på äventyr och Steve kommer och hjälper honom. Aldrig mer kommer mamma att bestämma vad han ska ha på sig och äventyret förändrar honom.

När prinsessor vaknar om natten

av Per Gustavsson
Bra bilderbok för mörkrädda eller de som har svårt att somna.

Felicia Fahlander och farfars nycklar

av Peo Rask och Fanny Felicia Svanberg
Bilderbok. I slutet av boken står det att detta är andra boken om Felicia Fahlander. Den första heter Fabriksområdesforskare Felicia Fahlander och blev så populär att den sålde slut. Felicia är 10 år och ska tillbringa söndagseftermiddagen med farfar som kommer åkande i sin Amazon. Pappa är kurs i afrikansk dans och mamma på fortbildningskurs med facket. Jag bara undrar finns det verkligen sådana här böcker fortfarande? Tydligen. Rätt skönt att inte alla har senaste bilen och att det finns människor som fortfarande är med i facket och det är ganska ovanligt att det skrivs ut så tydligt i barnböcker. Farfar och Felicia tar sig in i badhuset som är stängt konstigt nog, men farfar har varit vaktmästare och har gott om nycklar. De tar sig även in i kommunalhuset och lägger en lapp om att håll simhallen öppen på söndagar. Rätt fräcka bilder och jag tycker den fungerar som högläsningsbok.

Full cirkus på Sockerbullen

av Carin Wirsén & Stina Wirsén
Inte lika vass som första boken som kom 2008 Sockerbullen på Kruskakullen, men ändå charmig högläsningsbok. Den tar upp en del problematik som jag gillar på ett ganska oproblematiskt sätt. Annars är det precis som i förra boken bristen på pengar som gör att geniknölarna ska gå igång för att få in pengar. Jag tror man måste läsa första boken för att förstå andra. Båda böckerna andas och luktar mat/bakverk och man slickar sig om munnen och vill genast gå ut i köket och sätta igång. Nostalgiska och fina bilder. Det andas 70-tal tycker jag med influenser från allt de hittar i huset som härstammar från 20-30-40-tal. Verkligen läsvärda. Mycket text och lite illustrationer. Passar som högläsningsbok.

drömbokhandeln

av Laurence Cossé
Recenserad  i  hd förra veckan. En detektivroman för boknördar! Denna bok passar inte vem som helst och blir helt fel om du inte gillar gamla klassiker och romantiserat snack om böckers salighet. Jag lånade boken en onsdagkväll och var färdig med den fredag förmiddag. Då hade jag även jobbat torsdag, men jag hade boken överallt och kunde inte släppa den. Helt underbar! Men här har vi verkligen tagit diskussionen om högt/lågt inom läsningen ett snäpp högre. Bokhandeln som startas saluför enbart "goda böcker". Detta för att du ska slippa bära hem böcker som inte förtjänar din tid. Baksidetexten:

Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen, och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.

Författaren Laurence Cossé är fransyska och har arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent. Hon har skrivit noveller, romaner och en teaterpjäs. Är född 1950.
Bokhandeln heter Au Bon Roman.

Tankar kring kultur på recept

I onsdagens krönika från hd (19/6-2012) Varning för överdoser! ger Bengt Göransson sin syn på kultur på recept. Det är innebörden av begreppet "recept" som Göransson vänder sig emot och menar att denna terminologi behöver inte införlivas med kultur. Att man kan få ett rikare liv genom att konsumera kultur tror också Göransson kan stämma ibland, men inte per automatik. Jag känner igen det från den eviga frågan: "blir man en bättre människa av att läsa böcker"? Nej, detta är helt absurt om man tänker i banor som att både Hitler och Stalin var boksamlare. Men det är framförallt begreppet "recept" som Göransson går emot:

Recept får bara skrivas ut av personer med legitimation. Recept innehåller alltid begränsningar, aldrig uppmaningar till överkonsumtion. Folk kan ju dö av överdoser. Man ska vidare akta sig för att blanda olika sorters mediciner. 

/.../ strider receptet som idé mot det som präglar ett aktivt kulturliv – spontant sökande, experimenterande, konfrontationer och mottaglighet inte bara för det okända och oväntade, utan också för det oönskade.

Lite längre ner fortsätter Göransson:

I själva verket begränsas redan nu kulturyttringarna av receptskrivares ambitioner. Den som skriver ut recept utövar alltid ett slags förmynderskap. Han eller hon ordinerar medicin till den behövande. Filmer är farliga, det är ingen tillfällighet att vi längre hade en rigid filmcensur. Vilka böcker ska få finnas i skolbiblioteken?

Att de senare inte anses förbättra hälsan hos skolans elever framgår ju med all önskvärd tydlighet när det avslöjas att ett stort antal skolor, inte bara men till övervägande del de som benäms fria, saknar skolbibliotek.

Recept på kultur som idé öppnar för de ivriga censorernas intåg på arenan...

Göransson skriver också att detta kan i förlängningen bli en bra sparåtgärd i framtiden, att enbart satsa på nyttiga böcker. Det är motsatsen till recept på kultur som behövs enligt Göransson och jag måste citera ytterligare några fina rader:

Det är en generös och öppen kulturpolitik som ger alla medborgare, också den med sviktande hälsa, rika tillfällen att möta kultur i skilda former, och med sina egna fria val som grund, som bör utvecklas.

/.../En politik som inte begär att varje insats på kulturområdet ska kunna redovisas som hälsobefrämjande för den enskilde eller som tillväxtskapande för samhället.

Krönikan säger en hel del och jag håller med om att den intstrumentella vägen för kulturen gör den inte populärare. Tvärtom tror jag det enbart ökar klyftorna mellan de som nyttjar kultur och de som inte anser att de gör det.

Lisen Adbåge och Eva Eriksson – fantastiska illustratörer

Fyra nya bilderböcker med mina favoritillustratörer. Från höger:
Söndag, text Kim Fupz Aakeson och illustrationer Eva Eriksson
Tim och Pico flyttar, text Anke Wagner och illustrationer Eva Eriksson
Tio vilda hästar, text Grethe Rottböll och illustrationer Lisen Adbåge
Stora bebisbytet, text Petter Lidbeck och illustrationer Lisen Adbåge

Söndag
Kim Fupz Aakeson är dansk och hör till en av mina favoriter. Hans sagor är ofta väldigt fyndiga och roliga. Mina barn har uppskattat både börja läsa serien om Vitello samt Min sura mun, där den sistnämnda också räknas som en "lätt och läsa" bok. Aakeson och Eriksson har gjort flera fina bilderböcker ihop och jag vill särskilt nämna Mannen, damen och något i magen och När farfar blev ett spöke som tar upp svåra ämnen på ett humoristiskt vis. I en artikel från Opsis Kalopsis (tror jag) har jag läst att Aakeson helst vill ha Eva Eriksson som illustratör. Han lär i sin ungdom ha bott i Christiania.

I Söndag är ämnet hur svårt det kan vara att få ett småsyskon. Torsten och hans inte bästa kompis Willy diskuterar problemet som Torsten står inför och Willy säger:

Små bebisar är de som alla älskar mest. Sådana stora skitungar som oss älskar de inte så värst mycket. Bebisar är snälla.

Torsten är ängslig att han inte ska betyda så mycket längre när syskonet väl kommer. Fin bok som är indelad i rubriker med veckodagarna. Mycket text och passar inte för allt för små barn som ska få syskon. Högläsningsbok, 5-8 år skulle jag tro.

Tim och Pico flyttar
Anke Wagner läser jag på Berghs förlag är född i Tyskland och boken har recenserats i DN av Pia Huss (21/5 2012). Boken handlar om pojken Tim som ska flytta. Hans gosedjur Pico är nervös och ledsen och Tim måste hjälpa och lugna honom. Detta berättarförfarande kallas enligt Huss för projicering, där man överför känslor på något annat. Väldigt fin bok. Lite text och mycket bilder. Från 4-5 och uppåt.

Tio vilda hästar — en räknesaga
Kul och lite ovanlig räknesaga om tio vildhästar som råkar ut för än det ena än det andra och faller i från. Lite som Agatha Christies 10 små... Härliga färger och jag tycker den är helt fantastisk. Räknesagan tar inte slut när alla hästar utom en är kvar utan då ska denne hjälpa alla som fallit bort och sagan slutar när alla tio tillsammans galopperar omkring igen. Texten går på rim. Grethe Rottböll har intressen som filosofi, sång och litteratur och har gjort en hel del. Lisen Adbåges bilder är suveräna och skulle kunna tryckas upp i planscher till väggen.

Stora bebisbytet
Helsingborgsförfattaren Petter Lidbeck har skrivit en fantastiskt rolig bok tillsammans med Lisen Adbåges illustrationer. Någon har bytt bort barnen och boken inleder med följande:

En morgon hade någon bytt ut alla bebisar. I varje spjälsäng, vid varje barn, låg ett brev. Jag har tagit er bebis och lagt dit en annan, stod det.

Alla vill ha tillbaka sina bebisar. Men hur ska de göra för att allt ska bli rätt igen? Bebisarna blir hungriga och vällingbilen får ryka ut. En väldigt rolig, annorlunda bok som avdramatiserar det här med att få egna barn (biologiska). Lagom lite text och fina bilder. 4 år och uppåt. En bok som alla borde läsa. Lisen Adbåge är född 1982 och är väldigt populär och har illustrerat många barnböcker.

Tänkvärda ord om nationalism

I söndagens hd (10/6 2012) fanns söndagskrönikan Om blågul nationalism av Peter Fällmar Andersson (s. A3 opinion) som jag tyckte var läsvärd. Fällmar Andersson tar avstamp i den just nu svenskaste av tider med Loreens eufori, fredagens studentflak "fy fan vad vi är bra" och EM i fotboll när han beskriver det svenska och det osvenska. Vi är å ena sidan lyriska över föräldraförsäkring och å andra sidan kan vi dissa vår pubertala förhållande till sprit skriver han. Och ger följande roliga beskrivning från VM i fotboll 2006:

I mig kom och gick känslor av gemenskap och fångenskap. I ena stunden: en stark samhörighet. I andra: instängd i en flock av cromagnonmänniskor som skrek könsord och kastade snus.

Vidare om osvenskheten:

Det suckas ofta och mycket från Jimmie Åkesson och hans vänner om att svenskar använder ordet "osvenskt" för att beskriva något positivt. Men då missar man något av det som är fint med det föränderliga fenomen som är svenskhet. Osäkerheten i självgodheten, självpryglet i självförhärligandet. 

Fällmar Andersson menar att det ligger något sunt i att tvivla och att ifrågasätta sin "svenskhet" i dagens  europa där ekonomisk kris råder. Lite längre ner i artikeln:

Den som vet vad nationalismen kan göra med oss människor, när den lämnar nationaldagsbakelsen och landar i en stridsvagn, vet att det därför finns fog att bekymra sig. 

Nationalism kan vara oförarglig som en slöjdad grötslev men kan också bli en galenskap för miljoner, en ursäkt för allt. Att så många svenskar förmår att gå in och ut ur sin svenskhet, som en av flera identiteter – är därför att betrakta som ett friskhetstecken. 

Artikeln borde läsas i sin helhet, men tyvärr tror jag inte den går att få tag i via nätet.

Boken om allting

Av Guus Kuijer som fick Almapriset i år. Namnet uttalas Choos Köjer och han föddes 1942 i Amsterdam. Skriver noveller, pjäser och tv-manus ofta med barn i huvudrollen. I senaste Opsis barnkultur, nr 2 2012, finns en artikel om Kuijer. Boken om allting kom ut 2004, 2009 i Sverige, är en fantastisk bok om nioårige Thomas som får stryk hemma.

Thomas vet vad han ska bli när han blir stor: 'Lycklig!'

 En mening som får hjärtat att snörpas åt. Men boken är ingen eländes skildring utan tvärtom en hoppfull, allvarlig och rolig bok som alla borde läsa, och då även vuxna. Ca 100 sidor och förlaget menar att det är en bok för mellanåldern. Ja, mellanstadiet skulle jag nog vilja placera den. Boken har vunnit flera priser i Nederländerna och Tyskland. Utav Kuijers ca 40 böcker finns bara nio på svenska. Det var i serien om Polleke som Kuijer fick sitt genombrott och de har också filmatiserats. Polleke är i sex delar varav del 5/6 är en och samma bok. Polleke är en utvecklingsserie (heter det så? har glömt),  första delen För alltid vi två – så det så är Polleke elva år och i sista Jag är Polleke ska du veta har hon blivit tonåring. De andra delarna har titlarna: Med mej är allt okej (2); Lyckan kommer som ett blixtnedslag (3); Vinden blåser vart den vill (4). Böckerna om Polleke rekommenderas av bokhandeln från 9-12 och tonår. Bör nog läsa dem för att få en uppfattning var ribban ligger på ett ungefär.

Yukiko Dukes barnboksfavoriter

Yukiko Duke är en av tv-programmet Godmorrons bokrecensenter, på tisdagar, och väldigt populär. Jag gillar henne skarpt. Hon är även redaktör för tidskriften Vi Läser och i nr 1 2012 har hon listat tolv av sina vårfavoriter för små och stora barn. Jag tänkte återge listan här, i fall tidsnöd uppstår och det behövs förslag på en bra bok. 

Blixtslukaren av J. Brännström och J. Hellgren, bilderbok, 3-6 år

Lenis Olle av Emma Adbåge, bilderbok, 3-6 år

Stora bebisbytet av P. Lidbeck och L. Adbåge, bilderbok, 3-6 år

Borttappad av Shaun Tan, bilderbok, 3 år –

Millan och slottets hemlighet av Milena Bergqvist, kapitelbok, 6-9 år

Huset där humlorna bor av Stefan Casta, kapitelbok, 7-9 år

Tigern av Kate Di Camillo, kapitelbok, 9 år –

Fel grav av Kelly Link, kapitelbok, 9 år –

Den bistra sanningen av Jeff Kinney, kapitelbok, 9-12 år

Revolvern av Marcus Sedgwick, roman, 12 år –

Eld av M. Strandberg och S. Bergmark Elfgren, roman, 12 år –

Dansa på min grav av Aidan Chambers, roman, 12 år –

Yukiko Duke ger tips på hur man hittar böcker till sina barn och menar att man bör lägga ner lite kraft på detta eftersom träffar man rätt så

kan man räkna med oförglömliga stunder med barnen ombord på sjörövarskepp, vid kungliga hov och i djupa trollskogar

Hennes handfasta råd är väldigt enkla men kloka och jag nämner bara några här: gå på din magkänsla, ta åldersrekommendationer med en nypa salt, välj kreativa böcker och testa. Jag får uppfattningen att Duke är inne på samma spår som Doris Lessing som en gång sa något i den här stilen:

Förstör aldrig en bra bok genom att läsa den vid fel tillfälle. Kasta den i väggen och läs något annat om du inte fastnar i berättelsen...

Jag tycker detta är väldigt klokt sagt och har följt rådet. Det är mycket som ska stämma när läsning blir som bäst – ett gift man inte kan släppa ifrån sig – ett äventyr, en upplevelse. Du ska vara mottaglig, språket ska stämma, inte för trött mm. Listan kan göras hur lång som helst...